Självdiciplin.

Jag gjorde aldrig lumpen. För detta har jag gått miste om att skjuta automatkarbin med skarp ammunition(med lös ammunition för den delen också) och ha lite pli på mig själv. Jag kan inte minnas när jag gick upp ur sängen och utan att snooza senast. 75% av gångerna jag snoozar så håller jag på så länge att snoozen ger upp. Då sover jag en timme till, sedan går jag kanske upp. Pelle och jag kom idag på lösningen för detta problem. Man ställer två alarm med en timmes mellanrum. Så att när snoozen på första alarmet ger upp så tar ett nytt och fräsht larm över för att få upp en ur sängen. Men det tar inte slut där. Inte ens när jag skall ställa mitt alarm kan jag hålla min självdiciplin. Som nu när jag skulle ställa alarmet för imorgon. Jag tänkte att 09.00 är en bra tid att komma upp imorgon. Knappar fram mig till alarmfuntionen på min provisoriska tattartelefon. Börjar med att trycka 09 sedan börjar det snurra i huvudet på mig.
"Fan vad segt nio asså, det kommer jag aldrig orka gå upp till. 10.00 är försent. Kanske 09.15 är bra. Nej då kommer jag bara snooza en timme, jag lägger till lite mer. Snoozsömn är torts allt helt värdelös. 09.30, nej 09.45. Men då kommer jag snooza ändå. Jag tar och sover dom minuterna på rikigt istället. 09.58 det blir skitbra, sådär"
Jag snoozar redan kvällen innan jag faktiskt kommer att snooza en timme. Det kallar jag dålig självdiciplin.